lördag 22 mars 2014

Hello lovely's!
Today i can simply say, was a very good day! I woke up with the most inspired mind and prepared a delicious brunch for myself. I made my own low-carb scones, with philadephia cheese, ham, butter, cheese and natural  rawsberry jam on the side with a nice and warm cappuccino!
I must say it turned out absolutely delicious!
I later on met up at joe and the juice with my best friend that I hadn't seen in forever! I took my special detox juice (containing spinach, lemon, ice, kiwi and ginger)
lots of love, Alice 

Here is the recipe of the scones, (reneevoltaire.com) :
6 scones
4 table spoons Raw coconut oil
1 teaspoon chia seeds
1/2 dl carrot pulp (what is left over when making carrot juice)
1 dl almondmilk
1 pinch vanilla powder 
2 dl coconut flower
1 pinch of salt
Mix together all ingredients in a bowl and work the dough until it becomes formable. Form 6 scones and place them in the oven. Bake at 220 degrees for about 5 minutes. mmmmmm...




Hello lovely's!
I dag kan jag bara säga, att det var en mycket bra dag! Jag vaknade upp med ett inspirationsfyllt huvud och förberedde därför en härlig brunch för mig själv. Jag gjorde mina egna low-carb scones, med philadephia ost, skinka, smör, ost och naturlig rawsberry sylt vid sidan om med en god, varm cappuccino! Jag måste säga att det blev sååå gott!
senare träffade jag på joe och and the juice min bästa vän som jag inte hade sett på evighet! Jag beställde min egen designade detox juice ;) (som innehåller spenat, citron, is, kiwi och ingefära)
pussss, Alice 

fredag 21 mars 2014

So today I'm coming back home! It's going to be such a relief getting away from boarding school a little and just spending time with my family, mostly sister and brother since my parents are in London.
I've just packed all my things, and my plane is leaving in about 1,5 hour!
if you did not already know Im the biggest food junkie! So i have planned out so many good recipes to cook with my sister, since we both have the same type of taste and both eat paleo and lchf!
Ill keep you updated on the food ;)
lots of love,
Alice


                                         Breakfast with sister last time i was home :) 


What I'm wearing today 

måndag 17 mars 2014

Do you sometimes have those really annoying and bad days ?
Today I had one of those days. It started well when we celebrated my little brother's birthday, but it did not end quite as I had hoped.

In the morning I had the Swedish national exams during three and a half hours. When I walked out of the classroom I was convinced it went bad and I had an awful feeling.
I had a late lunch break for 45 minutes when I tried to suppress the thought that I totally failed my first national exam.
After lunch we set off directly with another tough test ; a math test. It was actually one of the hardest tests I've done in my entire life. Also, I could not really think clearly after being at a maximum concentration during the Swedish exam. So I kind of screwed this one up too.  (I'm really annoyed that the teachers are so uncoordinated when they put several tests on the same day)!

In any case my bad day doesn't stop here. 
Anyone whose b-day is the sames as the date randomly selected by the School Ministry, must submit their test to them. This is a measure to control the teacher aptitude and honesty. This means that my teacher must check through the test about 100 times to be sure it is properly corrected. And guess what date was chosen this year? The 23rd, my b-day... OF COURSE ! So my paper will basically be corrected by 100 people, which is really annoying.

When I was finally done with all the tests and would go to my locker, I couldn't find my locker key (the nth time this happens). So the caretaker had to snip up my lock ...

Now I am finally home with lots of headaches after the long day. I can at least comfort myself with the tastiest things I know; peanut butter and mango :)



Brukar du ibland ha sådana riktigt jobbiga och dåliga dagar?

Idag hade jag en sådan dag. Den började bra då vi familjen firade min lillebrors födelsedag, men den slutade inte riktigt som jag hade hoppats på. 



På morgonen hade jag svenska nationella proven i tre och en halv timme. Känslan jag fick när jag gick ut ur klassrummet var inte alls bra och jag är ganska säker på att det gick dåligt. 
Jag hade sen lunch paus i 45 min då jag försökte förtränga tanken om att jag totalt misslyckats med mitt första nationella prov. 
Efter lunchen satte vi direkt igång med ett annat jobbigt prov; matteprov. Det var faktiskt en av de jobbigaste proven jag har gjort i hela mitt liv. Dessutom kunde jag inte riktigt tänka klart efter att ha varit maximalt koncentrerad under svenska provet. (Är verkligen irriterad på att lärarna är så okoordinerade när de sätter flera prov på samma dag)! 

I alla fall slutar inte min dåliga dag här. Det är så att alla som fyller år ett speciellt datum som skolverket valt måste skicka in sina prov dit. Detta betyder att min lärare måste kolla igenom provet ca 100 ggr för att vara säker på att det är korrekt rättat. Och gissa vilket datum det blev? Den 23e, då jag fyller år... SÅ HIMLA TYPISKT! Så mitt prov kommer basically rättas av 100 pers vilket är sjukt jobbigt. 

När jag äntligen var klar med alla proven och skulle gå till mitt skåp kunde jag inte hitta min skåpnyckel (självklart). Så vaktmästaren fick knipsa upp mitt lås...

Nu är jag äntligen hemma med massor av huvudverk efter den långa dagen. Jag kan i alla fall trösta mig med att äta de godaste jag vet; jordnötssmör och mango :) 

//Louise

söndag 16 mars 2014

Recently, I read a really good book called The Fault In Our Stars by John Green.
It's about a girl named Hazel Grace and she has had cancer throughout her whole life. She spends most of the her time at home and rarely goes to school. In other words, you can say she has a fairly boring "not typically teenage-life". Eventually after her parents have convinced her, she goes to a support group. Directly she notices a guy named Augustus Waters and he gets an instant crush on her...

I will not tell the whole book because it would take forever and moreover I don't want spoil it for you. But I can tell you that it 's about the love between young people and their lives.

I'm not the biggest fan of reading books, but when I read the book it was as if it swallowed me up and I suddenly couldn't decide if I wanted to continue or not. Every time I read it, I was transported to a new world where I could take part of other people's lives and thoughts.
As I've said before I don't want to spoil it for you, but I must disclose that I have never cried and laughed over a book as much as this one in my entire life. Can you then understand how good it is?!

Now I'm reading another book called Looking for Alaksa that John Green also has written and it seems to be just as fabulous as The Fault in Our Stars.

Both books are really to be recommended!




Nyligen läste jag en riktigt bra bok som heter The Fault In Our Stars av John Green.

Den handlar om en tjej som heter Hazel Grace och har haft lungcancer i hela sitt liv. Hon spenderar för det mesta tiden hemma och går sällan till skolan. Med andra ord kan man säga att hon har ett ganska tråkigt "inte typiskt tonårsliv". Tillslut efter att hennes föräldrar har övertygat henne, går hon till en slags ”support group". Direkt lägger hon märket till en kille som heter Augustus Waters och han blir på studsen intresserad av henne...
Jag tänker inte berätta hela boken eftersom att det skulle ta en evighet och dessutom vill jag inte förstöra den för er. Men jag kan berätta att den handlar om kärleken mellan olika ungdomar och om deras liv. 

Jag är inte största fanet av att läsa böcker, men när jag läste boken var det som om den slukade upp mig och som om jag plötsligt inte kunde bestämma själv om jag ville fortsätta eller inte. Varje gång jag läste den så förflyttades jag till en helt ny värld där jag kunde ta del av andra personers liv och tankar.
Som jag tidigare har sagt så vill jag inte "spoila" för er, men jag måste avslöja att jag aldrig har gråtit och skrattat över en bok så mycket som med denna i hela mitt liv. Kan ni då förstå hur bra den är?! 

Nu läser jag en annan bok som heter Looking for Alaksa som John Green också har skrivit och den verkar vara minst lika bra.

Båda böckerna är verkligen att rekommendera!


//Louise
This morning when I woke up I had an urge to get out and run. Normally, I run with the common technique ie. with conventional running shoes. But today, I chose to run with the so-called barefoot running technique. The reason was mostly because I need to build up my calves since I  recently started dancing with pointe shoes. But also because I have heard many say that it is good for the bones and helps prevent damage. (I have an injury in my knee that I got around four years ago when I did gymnastics) .

Barefoot running is the same technique that they ran several thousand years ago, it's like when you run without shoes. You run by first putting the front part of the foot, and not the heel. This reduces the shock when the foot lands, which then limits the risk of injury.

So I read about how to run with this method. They said that you should gradually build up your calves. Which means that you begin to run about 400m first week, then the second week around 800m, etc.
But since I am a very impatient person, I didn't want to follow these instructions. hehe
So I ran 5 km straight away ... On the way home I knew I felt how it started to hurt in my calves and I realized that maybe it wasn't the smartest thing to run such a long distance. Once I had come home after having struggled up the last hill, I could barely stand up. My calves cramped.
It will be interesting to see how the calves will feel tomorrow, given that I already am incredibly sore !











I morse när jag vaknade fick jag en känsla över att jag ville ut och springa. Normalt sätt springer jag med vanlig teknik dvs. med vanliga löparskor. Men idag valde jag att springa med så kallat barfotalöpning-teknik. Anledningen var mest för att jag behöver bygga upp mina vadmuskler eftersom jag nyligen har börjat dansa tåspets. Men också för att jag har hört många säga att det är bra för benen och förebygger skador. (Jag har en skada i knäet som jag fick för ca fyra år sedan då jag höll på med gymnastik).

Barfotalöpning är samma teknik som man sprang för flera tusen år sedan, alltså så som när man springer utan skor. Då springer man genom att först sätta i främre delen av foten, alltså inte hälen. Detta gör att man naturligt dämpar stöten när foten landar, vilket då minskar risken för skador - och inget behov av avancerade stötdämpande dyra joggingskor.

Så jag läste om hur man ska göra för att springa med denna teknik. Det stod då att man ska successivt bygga upp vadmusklerna. Vilket betyder att man börjar springa ca 400m första veckan, sen andra veckan ska man springa 800m etc.
Men eftersom att jag är en väldigt otålig människa, orkar jag inte bygga upp mina vadmuskler på det sättet. hehe
Så jag sprang nu direkt 5 km... På vägen hem kände jag redan hur det började hugga till i vaderna och jag förstod då att det kanske inte var det smartaste att ge mig ut på en så lång sträcka. När jag väl hade kommit hem efter att ha kämpat mig upp för sista backen, kunde jag knappt stå upp. Mina vader krampade.
Det ska bli intressant att få se hur vaderna kommer kännas i morgon, med tanke på att jag redan nu har otroligt mycket träningsvärk!

Såhär ser barfotalöpningsskor ut: (jag har olika så att jag kan variera lite då och då)

//Louise

fredag 14 mars 2014

Mmm... LCHF burger tonight!

As soon as I got home from a long, boring school day, I directly started working; namely to cook. It was Mom's idea that we should eat hamburgers with the good LCHF bread that I usually bake for breakfast. Given that the whole family including I eat LCHF ( Low Carb High barrel) , this was the ideal dinner for us. Eating LCHF means that you don't eat sugar and carbonhydrates, thus no candy, chocolate , bread, pasta , etc. at all. To compensate you eat extra fat.

The dinner was absolutely perfect and I 'm so happy that mom and I worked so hard to get such a good dinner. We really deserved to enjoy the first bite of the juicy hamburger. (According to Dad, this was the tastiest hamburger he had ever eaten), so I'm very happy.

Dinner consisted of organic beef, a homemade LCHF dressing, vegetables, oopsies (the bread I usually bake) and bacon. We mixed the beef with parmesan cheese and capers and then fried it together with the bacon. Meanwhile, as the meat fried, we chopped vegetables and put them in the bowls. In the end, we baked the 20 "oopsies" (the recipe can be found here) .

Now I'm really sinfully stuffed and can not even eat another crumble. Since it was a 100% healthy and good burgers, I could enjoy it like never before. It was really a cozy friday-familydinner that I wish I will experience again. The only thing that was missing was the family member Alice, she's living in a boarding school in Sigtuna. So the next time we have a lovely family dinner like this one, I hope everybody will be there and enjoy it together !

Here are some pictures of the preparations for the burger and also the end result :




 


Mmm.. LCHF hamburgare blev det ikväll!

Så fort jag kom hem från en lång, jobbig skoldag, satte jag direkt igång med arbete; nämligen att laga mat. Eftersom att hela familjen inklusive jag äter LCHF (Low carb high fat), var hamburgare kombinerat med det goda brödet jag brukar baka till frukost, den ideala middagen för oss.
När man äter LCHF betyder det att man inte äter socker och kolhydrater, alltså inget godis, choklad, bröd, pasta etc. alls. För att kompensera äter man istället extra mycket fett.

Middagen blev helt perfekt och jag är så himla glad att mamma och jag arbetade så hårt för att få en så god middag. Det var verkligen välförtjänt att njuta av den första tuggan av den saftiga hamburgaren. (Enligt pappa var detta den godaste hamburgaren han hade ätit i hela sitt liv), så jag är väldigt nöjd.

Middagen bestod av ekologiskt nötkött, en hemmagjord LCHF dressing, grönsaker, oopsies (brödet jag brukar baka) och bacon. Vi blandade nötköttet med parmesanost och kapris och sen stekte vi det tillsammans med baconen. Undertiden som köttet stektes, hackade vi grönsakerna och lade upp de i skålar. Till slut bakade vi de 20 "oopsiesarna", (receptet hittar ni här).

Nu är jag proppmätt och kan inte ens få i mig en smula till. Eftersom att det var en 100 % nyttig och god hamburgare kunde jag njuta som aldrig förr. Det var verkligen en mysig fredags-familjemiddag som jag gärna vill uppleva igen. Det ända som saknades var familjemedlemmen Alice, hon bor ju på internat i Sigtuna. Så nästa gång som det är en sådan härlig familjemiddag som denna, hoppas jag att alla är där och njuter tillsammans!

// Louise

Popular Posts

Använder Blogger.